Hur uppfyller svart te internationella livsmedelssäkerhetskrav?

Efterlevnad av bekämpningsmedelsrester: MRL-värden och säkerhet för svart te

Globala MRL-benchmarks för svart te: Överensstämmelse med FDA, EFSA och Codex Alimentarius

Livsmedelssäkerhetsmyndigheter runt om i världen fastställer maximala resthalter av bekämpningsmedel (MRL) för svart te, även om det finns ganska stora skillnader mellan olika länder. Ta en titt på tre stora aktörer: USA:s livsmedels- och läkemedelsverk (FDA), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) samt den globala Codex Alimentarius-kommissionen. Var och en har sitt eget sätt att reglera bekämpningsmedel i teprodukter. Codex omfattar 31 olika bekämpningsmedel, medan EU går mycket längre med över 800 specifika gränsvärden för olika ämnen. Många av dessa EU-standarder är faktiskt betydligt striktare jämfört med både Codex-riktlinjerna och de amerikanska reglerna, särskilt när det gäller vissa kemikalier som neonicotinoider och organofosfat såsom klorpyrifos. När det inte finns ett specifikt gränsvärde för ett visst bekämpningsmedel i te använder de flesta länder ett standardtröskelvärde på 0,005 mg per kg. Detta skapar verkliga problem för exportörer, eftersom en leverans som uppfyller alla krav i ett land kan avvisas helt i ett annat land. Därför följer smarta företag inte bara de lättaste reglerna, utan säkerställer istället att deras provtagning och analys anpassas till varje målmarknad de riktar sig till. Att samarbeta med certifierade laboratorier som uppfyller ISO/IEC 17025-standarden hjälper till att undvika de frustrerande situationer där leveranser fastnar vid tullkontrollen eller – ännu värre – avvisas helt.

De vanligaste icke-konformiga bekämpningsmedlen i svart te – Klorpyrifos, Bifenthrin och regleringspåverkan

När det gäller import av svart te är klorpyrifos och bifenthrin fortfarande de främsta orsakerna till problem bland förbjudna bekämpningsmedel. Klorpyrifos förbjöds faktiskt i hela Europa redan 2020, även om många teproducerande länder fortfarande tillåter dess användning. Detta har lett till att cirka 23 % av alla avvisade tepartier vid EU:s gränser under förra året. Bifenthrin är ett annat problem, eftersom det upptäcktes i över 15 % av alla provade prover på nivåer som överskrider de tillåtna gränsvärdena. Varför? Därför att detta särskilda bekämpningsmedel kvarstår i miljön och inte bryts ned lätt vid värmeexponering under de långa tork- och jäsningsprocesser som tebladen genomgår. Påföljderna för dessa överträdelser är både stränga och omedelbara. Tebatchar som inte uppfyller kraven förstörs eller returneras till sitt ursprungsland. Ännu allvarligare var nyligen en omfattande återkallning i USA av nästan en miljon enheter på grund av kontaminering med klorpyrifos. Leverantörer som upprepade gånger misslyckas vid inspektioner kan hamna på observationslistor som hålls av europeiska myndigheter eller ställas inför importrestriktioner från amerikanska regleringsmyndigheter. Även om spårning av bekämpningsmedelsrester genom hela leveranskedjan – från odling till bearbetning – fortfarande utgör vår bästa försvarslinje mot dessa problem, är genomförandet av sådan omfattande övervakning inte alltid enkelt i praktiken.

Tungmetaller och mikrobiell säkerhet i svart te-försörjningskedjor

Gränsvärden för bly, kadmium och arsenik: ISO 17025-kompatibel analys för exportörer av svart te

Svart te tenderar att uppta tungmetaller som bly, kadmium och arsenik främst genom jorden där det odlas samt från luftföroreningar. Dessa metaller kan vara ganska skadliga för vår hälsa på sikt. Det finns strikta gränsvärden för hur mycket av dessa metaller som får finnas i torkade teblad. Till exempel får bly inte överskrida 0,5 delar per miljon (ppm), kadmium måste hållas under 0,1 ppm, medan arsenik är begränsat till cirka 1,0 ppm. Europeiska unionen, USA:s livsmedels- och läkemedelsverk (FDA) samt Japans hälsoministerium har alla regler om detta. Laboratorier som är certifierade enligt ISO/IEC 17025-standarder utför vanligtvis analyser som kallas atomabsorptionsspektroskopi eller induktivt kopplad plasma-masspektrometri för att få exakta mätvärden. Något intressant händer också med årstiderna. Enligt en studie som publicerades i Food Safety Journal förra året upptar te som skördas på sommaren cirka 23 % mer kadmium jämfört med te som skördas på våren. Det innebär att provtagningsprogram måste ta hänsyn till årstidsvariationer vid provtagning. Att få tillförlitliga analysresultat börjar med korrekta provtagningsmetoder för hela partier samt med att säkerställa att ingen extra kontamination sker under transport eller lagring.

Hantering av mikrobiell risk: Totalt bakterieantal, kolibakterier och patogent kontroll i svart te-bearbetning

Huvudkällan till mikrobiella problem i svart te är vad som händer efter skördningen, särskilt under de steg där teet vissnas, rullas och torkas naturligt. Dessa processer skapar förhållanden där bakterier gärna växer, eftersom det finns mycket fukt och värme. Teproducenter måste noga övervaka flera nyckelområden. De måste hålla det totala antalet bakterieplattor under 10 000 per gram produkt. Det får inte förekomma några kolibakterier, eftersom dessa ofta indikerar möjlig fäkal kontamination. Dessutom får det absolut inte finnas utrymme för farliga mikroorganismer som Salmonella eller E. coli. För att hantera dessa problem effektivt använder många fabriker ångbehandling av torkade blad, övervakar noggrant fuktnivåerna så att de hålls under 5 % och säkerställer att jäsningsprocessen når minst 70 grader Celsius för att avdöda värmeälskande bakterier. När anläggningar tillämpar korrekta HACCP-protokoll – med särskild fokus på områden som transportbandsförbindelser och förpackningsstationer, samt regelbunden provtagning av maskinytor – kan de minska biofilmansamlingen med nästan 90 %. Detta gör en stor skillnad för kvalitetskontrollen som helhet.

Reglerande ramverk som styr säkerheten för svart te på nyckelmarknader

Tillverkare av te som arbetar med svart te står inför ett komplext nätverk av regler på alla nivåer – från global till lokal. På internationell nivå fastställer organisationer som Codex grundläggande standarder för bekämpningsmedel och föroreningar. Samtidigt utvecklar ISO detaljerade specifikationer för provningsförfaranden och kvalitetsstyrningssystem, särskilt deras standard ISO 22000. FAO spelar också en roll genom att stödja utvecklingen av kapacitet i teodlingsregioner över hela världen. På regional nivå är Europeiska unionens regler särskilt strikta vad gäller resthalter av bekämpningsmedel enligt förordning (EG) nr 396/2005 och gränsvärden för tungmetaller enligt förordning (EG) nr 1881/2006. På andra sidan Atlanten använder amerikanska myndigheter Federal Food, Drug, and Cosmetic Act tillsammans med olika importvarningar för att övervaka vilka produkter som får komma in i landet. De stora teproducerande länderna har också var och en sina egna tillvägagångssätt. Indiens FSSAI, Kenyas KEBS, Sri Lankas SLSI samt Kinas GB-standarder inför alla specifika regler om jordbruksmetoder, fabriksrenlighet och spårbarhet av produkter genom hela leveranskedjan. Därefter finns det även frivilliga certifieringsprogram som är värt att nämna. Ekologisk certifiering följer olika riktlinjer beroende på om det gäller EU:s förordning 2018/848 eller USAs USDA NOP-standarder. Fair Trade-certifiering inkluderar ytterligare etiska krav och säkerställer samtidigt att oberoende tredje part faktiskt verifierar dessa påståenden mot verkligheten genom hela produktionsprocessen.

Förhindrande av bästa praxis: GAP och GMP för konsekvent efterlevnad av kraven på svart te

Från fält till slutlig förpackning: Hur integrerad GAP-GMP minskar risken för kontaminering i svart te

Att kombinera god jordbrukspraxis (GAP) med god tillverkningspraxis (GMP) skapar troligen den bästa försvarslinjen mot säkerhetsproblem i produktionen av svart te. GAP handlar om problem som uppstår tidigt i jordbruket – till exempel felaktig användning av bekämpningsmedel, ackumulering av tungmetaller i jorden och förorenade vattenkällor. Jordbrukare hanterar dessa frågor genom att välja vetenskapligt testade agrokemikalier, etablera buffertzoner runt fabriker och undersöka jordens kvalitet innan de ens börjar odla grödor. På tillverkningssidan fokuserar GMP på att hålla allt rent under bearbetningen. Detta innebär att följa strikta rengöringsregler, kontrollera både temperatur och fuktighetsnivåer vid torkning av bladen, övervaka att allergener och oönskade material inte blandas in, samt se till att arbetarna känner till korrekta hygienrutiner. Företag som tillämpar båda systemen genom hela sin verksamhet – från plantor till förpackade askar – upplever färre problem med regleringar än de som inte gör det. Branschrevisioner visar att efterlevnaden ökar med cirka 30 % när dessa rutiner följs korrekt. Bättre spårbarhet av varors ursprung hjälper företag att reagera snabbare om något går fel. Dessutom ger det ett gott intryck hos myndighetsinspektörer och butiksinköpare, vilket omvandlar vad en gång var enbart en kostnad till något som faktiskt ger företagen en konkurrensfördel på marknaden.